Dag 3.

2,7 mil!

Det här med sovsal var ju speciellt kan jag berätta för er. Känn er som hemma? Eller?

Folk sjöng i duschen igårkväll, gick omkring som ingenting i bara kallingar, rapa, fes och SNARKADE gjorde Herren bredvid mig. Ja, alltså det var så jag fick hålla i mig i sängramen för att inte vibrera eller ännu värre, ramla av.

Natten var bra, vaknade väl till ca 4 gånger (Japp, Herren snarkade då också, det gick liksom i periodvis) men annars vart den bra. Helt ok utvilad var jag när jag vaknade klockan 6 imorse av SKÖNSÅNG. Yes, prick klockan 6 så ”tjong i medaljongen” kom det in en herre (som jobbade där) glad som en lärka och sjöng samt spela gitarr för oss alla. Hans leende bara strålade ut och man kunde inget annat än att le. Riktigt härlig snubbe och ett jäkligt glatt sätt att vakna på 😀 De som inte vaknade gick han in i ”båsen” till och körde lite högre hahaha. Har video på detta!

Klockan sju, halv åtta började vi gå och vilken tur vi haft med vädret idag. Solsken hela dagen, kall vind men allt utom regn är BRA, så bra. 

​

​
Efter vi gått några kilometer så stannade vi på ett fik för frukost. Här beställde vi omelett, baguette, samt en kaffe med mjölk och en utan. När vi får in vår bricka tittar jag på pappas lilla mugg (skrattar ihjäl mig inombords) och frågar ”beställde du espresso?” (fast jag vet att han inte gjorde det) och av att bara se pappas besvikna och uppgivna blick och sen säga ”nä” hahahahahahah, skadeglädje, men jag vet hur viktigt detta är för honom så kan banne mig inte låta bli att flabba när det händer sånt här! Han skrattar såklart själv också åt det alltså men just där och då, ja jag dör så roligt.

Just nu ligger vi i en våningssäng i LARRASOANA på ett ställe som heter San Nicolas. Pappa sover och jag lyssnar på musik och skriver om denna dagen. Klockan halv åtta är det middag (trerätters, alla pilgrimsmiddagar är det) sen blir det sängen. Benen behöver vila. Jag har fått fem blåsor än så länge. 

Vi hörs!