Det första jag gjorde denna morgon

 var att tänka ”vilken dag är det”, haha, så vilse är jag… Men onsdag, onsdag är det och vi har nu varit iväg i lite över en vecka och i eftermiddag tar vi flyget till Zansibar.

Hur har då vår vecka varit? Jag tänker att jag skriver ihop ett snabbt inlägg nu och sen blir det dag för dag inlägg när jag kommer hem. Är så glad att jag startade denna bloggen när jag och mamma skulle till rom som resedagbok, perfekt sätt att kunna bläddra, se tillbaka, läsa och få tillbaka minnen då och då 🙂

I alla fall..

Äventyret började på tisdageftermiddag förra veckan. Då fick vi träffat Alfan och Isaya som skulle vara våra guider under resans gång. Min, pappas, Kents och Anders. Vi gick igenom turen, hur man bäst packade osv.

Väl där efter så sov/vilade vi iprincip hela eftermiddagen/kvällen för att sedan på onsdagmorgon bli upphämtade av en stooor van som skulle ta oss till Machame Gate.

Vi stannade till på en liten kiosk på vägen där vi skulle få handla lite snabbt. Jag köpte tre påsar cashewnötter. Naturella, salt&peppar och salt&chili. Proteinbars hade vi med, tre stycken (visase sig senare att det var på tok förlite). Choklad, snickers, mars, twix sa vi ”det köper vi INTE, det kommer smälta och bli skit av det” (visade sig också senare, eller ja, rätt snabbt, att det skulle vi köpt. En hel drös. Menmen.

Väl framme vid gaten så skulle vi signa in oss. Efter det fick vi vars en lunchbag som vi fick ca 1-1,5h på oss att äta samt gå på muggen och förbereda oss en sista gång innan avfärd.

Denna vecka har varit den absolut tuffaste i hela mitt liv men samtidigt den fräckaste. Att förstå att kroppen kan och klarar av WAY MORE än man tror, det är coolt. Att finna sig i alla möjliga situationer (99%) har jag aldrig haft problem med, dvs som i detta läget – ingen dusch på en vecka, hår under armarna (det var typ det jag störde mig mest på var dag, ville bara få bort det men man fick ju härda ut haha), fettigt hår, svullen som sören efter dag 2… ”I came as a swedish, i go like a japanese/kinese” , ja jag blev ju såklart kallad det.

Vaknade mitt i natten och kände att jag inte kunde se ordentligt, tog upp min kamera för att ta ett foto och GOSH, vem fan är det på bilden hahaha… Riktigt ful, tyvärr men what to do, bara att gilla läget. Detta blev ju sen bara värre ju högre upp vi kom 😂 att smörja nosen hade jag ju också glömt så röd och fullt med torra ”kakor” på kinder och näsa hade jag också. Toaletterna, ja, ett skjul med hål i golvet, dofter som man aldrig upplevt tidigare, har man tur kom man till en toa där det var folk som prickat rätt, if you know what I mean… Sovställning, höger eller vänster sida till en början, tills man fick liggsår pga att man inte kunde röra sig i sin sovsäck.

Sovsäck, fleecesovsäck och kläder ”som man lägger sig får man ligga” helt enkelt. Detta medförde ju att man vaknade minst 5 gånger om natten, av att man fick ont på den sida man lagt sig på. Då man skulle ändra sida följde ju hela sovsäcken med så ett två tre låg man på rygg med sovsäckens bakdel över kroppen och kippade efter luft. Det slog heller aldrig fel att när man hittat en nice sovställning, ja, då blev man kissig. Ett jäkla meck hahaha men ändå kul. Riktigt kul vecka. En massa skratt har det blivit. Skulle nog kunna skriva en bok.

Nä nu ska jag snart väcka pappa för frukost, mer om bestigningen kommer senare, men jag måste ju ändå avsluta med att – WE DID IT!

Vi, jag och pappa, har tillsammans tagit oss till Afrikas högsta topp. Det är en utomordentligt MÄKTIG känsla. Man skojar INTE med höjderna och den som säger ”ah, det skulle jag också klara”, ja, upp till bevis är det enda jag säger då. Detta är som sagt det TUFFASTE jag utsatt min kropp för. 10000 gånger värt det och jag måste också nämna att detta inte är det sista berget jag kommer att ge mig på. Vilka fantastiska vyer vi fått skåda. Det går inte att beskriva. Kommer aldrig att kunna det heller. Hittar inte ett bra ord att skriva för det ens 🙂

Ska också nämna att en man dog och en kvinna fick bli nerburen ifrån berget morgonen vi gick upp så man förstår att detta är allvar. Som en man sa ”It’s no joke”.

Bråk mellan mig ”dadaa” och pappa ”papaa” har aldrig uppstått, vilket man kanske skulle kunna tro då det är en sån påfrestning och att man hela tiden är slutkörd, både pga höjden och ansträningen. Men vi kompleterade varandra väldigt bra och kände av situationerna. Små känningar av höjdsjuka, japp, det kände vi båda av, jag tror alla mer eller mindre gör det sen är det upp till en själv att avgöra när det är dags att bryta. Vi var ju fyra i vår grupp till en början men olyckligtvis nog så fick två hoppa av.

Huvudvärk och ingen aptit slog till för mig dag tre då vi skulle gå ifrån 3800möh till 3950möh, MEN, en aklimatisering på en höjd av 4600möh därimellan. Alltså ca 8h gång med en början på 3800, upp till 4600 och ner till 3950. Där skoja man inte med hur jag mådde. Huvudvärk till en början, kunde äta popcorn som stog på bordet när vi kom fram, sen sov jag ca 2h, sen vart det middag och fy för, såg supergott ut men alltså jag höll på att kräka bara jag tog upp gaffeln till munnen så jag bara la ner den igen och så blev det ingen mat den kvällen. Jag tänkte, och sa också till pappa att känner jag såhär när jag vaknar imorgonbitti så kommer jag bryta. Gick och la mig, vaknade under natten, kände mig bättre, sov igen, vaknade på morgonen och då var de ”symptomen” borta, så vi fortsatte. Mådde ”bra” dag fyra och fem, om man bortser ifrån min svullna face haha (det var normalt att svullna upp) samt att ha lite huvudvärk, tappa aptit osv men som guiderna sa, vi kommer aldrig att puscha er till något. Vi säger vad vi tycker och känner men det är ALLTID en själv som vet bäst.

Sen var det ju dags för toppbestigningen då. Allt som allt 9h, upp och ner, tror det var 6,5h upp och 2,5h ner. Vi började kl halv 12 på natten och nådde Uhuru Peak kl 6 på morgonen. En höjning från 4600 till 5895möh. Vilken kväll, herregud. Allt jag tänkte var ”focus, focus, focus på dom där 6,5 timmarna, andas in, ett två tre, andas ut, ett två tre. Kallt som in i norden var det och då hade jag ändå på mig:

Bambustrumpor, Polarstrumpor, Goretexvandringskänger, Underställsbyxor, Vandringsbyxor, Sportbh, Underställströja, T-shirt, Tjock långarmad zip-tröja, Fleecejacka, Dunjacka (som jag fick låna av Anders), Fleecehalsduk, Mössa och tre par vantar.

Frös så mycket att jag inte kunde röra mina händer, min kamera tog 4 bilder sen frös den skiten också, grrr…. Vattnet vi hade med oss frös också. Aloto fick massera mina händer och gnugga dom för att få värme o sen kom pappa på att jag hade med sånna handvarmare, engångs (huvudet fungera inte riktigt som vanligt) så de börja verka ca 15 min senare.

Glada att nått toppen och fått skåda soluppgågen, isglasiären, druckit en kopp te gick vi ner igen. Jag fortare än pappa då jag fick huvudvärk när vi stog på toppen. Sjukaste farten ner för berget, hand i hand jag och Aloto. Man kan jämföra det med att stå på en snowboard ner för sten, sand och grus. Den dagen hade jag typ molande värk hela dagen, drygt. Och när vi väl kommit ner så fick vi vila i 2h sen skulle vi gå i 5h till, till nästa camp (kill meeeee). På eftermiddagen där sen så släppte värken.

Nääää, nu har jag skrivit på tok förlänge, nu blir det kaffe!

Kwaheriiii 🙂